Vem var Pehr Löfling?

Pehr Löfling föddes 1729 som son till bruksbokhållaren vid Tolvfors bruk i Gävletrakten och kom till Uppsala universitet i de tidiga tonåren. Sommaren 1748 verkar Carl von Linné ha fått upp ögonen för hans talanger, och han försvarade året därpå en avhandling kallad Gemmae arborum, ”Trädens knoppar”. Till skillnad från hur det brukade vara vid denna tid anses den vara författad av studenten själv, alltså Löfling, och den är särskilt notabel för att den använde en form av den binära nomenklatur som Linné senare lanserade på bred front i sin globala flora Species plantarum (1753).

Som privatlärare för Linnés son, Carl von Linné den yngre, var Löfling också den som ett par år senare skrev ut manuskriptet till Philosophia botanica (1751), ett annat viktigt arbete, efter den sjuke Linnés diktamen. Båda dessa exempel ger en antydan om hur nära involverad Pehr Löfling var i formuleringen av några av de mest centrala principerna i den linneanska botaniken. Som botanisten Bengt Jonsell har påpekat är det emellertid svårt att veta exakt vilken roll han mer aktivt kan ha spelat.

Löflingkarta

På vad som verkar ha varit Linnés initiativ reste Löfling våren 1751 till Madrid för att gå i spanska regeringens tjänst. Under två och ett halvt år levde och arbetade han i huvudstaden med omnejd, där han gjorde korta botaniska exkursioner. Efter hand kom han på mycket god fot med de spanska botanister som i grunden var rätt skeptiska till Linnés nymodigheter och höll fast vid den systematik som Joseph Pitton de Tournefort (1656–1708) utarbetat. Här blev Löfling alltså en viktig länk i arbetet att sprida den linneanska botaniken ute i Europa. Under tiden i Spanien var han dock ganska begränsad i sin rörlighet på grund av att myndigheterna inte lät honom resa fritt bortom Madridregionen, vilket så småningom blev en växande källa till irritation.

Någon gång i mitten av 1753 bestämdes det att Löfling skulle medfölja José de Iturriagas stora expedition till Orinoco-området i det som idag är östra Venezuela. Syftet med detta företag var att en gång för alla fastställa gränsen mellan spanska och portugisiska besittningar i Sydamerika och att mota andra europeiska nationers framstötar i Guayana och Surinam. I ett större perspektiv var expeditionen ett av de första uttrycken för en spansk kraftansamling under 1700-talet i syfte att återta ett fast grepp över de amerikanska kolonierna och bättre utnyttja dessas naturresurser. I det sammanhanget blev den naturalhistoriska forskningsfronten i linneansk gestalt ett viktigt verktyg. Det är mot den bakgrunden man ska se Löflings uppdrag som ledare för den botaniska delen av expeditionen, där han till sin hjälp hade två assistenter – unga läkare som han utbildade i botanik – och två tecknare.

Efter flera månaders vistelse i Cadiz och det närbelägna Puerto de Santa Maria för diverse förberedelser, avreste expeditionen i början av 1754 och anlände till Cumana på Venezuelas kust den 11 april. Här vistades Löfling under knappt två år och gjorde diverse fältresor i regionen, men efterhand försämrades hans hälsa och den 22 februari 1756 dukade han till sist under för en tropisk feber, troligen malaria. Han efterlämnade flera manuskript till vetenskapliga arbeten och en riklig korrespondens, både inom expeditionen och (från tiden i Madrid) med många hemma i Sverige – däribland den gamle läraren Linné.

Gumilla 1741

Östra Venezuela på Pehr Löflings tid. Detalj av karta i Joseph Gumilla, El Orinoco Ilustrado y Defendido, Madrid 1741. Källa: David Rumsey Map Collection, http://davidrumsey.com/luna/servlet/detail/RUMSEY~8~1~204045~3001775 (hämtad 2 mars 2013).

Vidare läsning

Några år efter Löflings död publicerades ett antal av hans skrifter, i mer eller mindre redigerad form, av Linné under titeln Iter Hispanicum, eller Resa til Spanska länderna uti Europa och America (Stockholm 1758). Det enda större arbetet på svenska om Löfling och hans verk är Stig Rydéns bok Pehr Löfling. En linnélärjunge i Spanien och Venezuela 1751–1756 (Stockholm 1765). Den bästa kortbiografin är den av Olle Franzén i Svenskt biografiskt lexikon, och det finns också en kommenterad katalog över Löflings ”Bref-bok” (PDF, ca 5,5 Mb) som ger en överblick över hans korrespondens under åren i Spanien (1751–1754).

Mer utförliga uppgifter om och referenser till källor, litteratur och digitala resurser rörande Pehr Löfling kommer att publiceras här kontinuerligt under loppet av år 2015.

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s